För ca tre veckor sedan satt jag och kollade böcker på adlibris hemsida. En av de kommande böckerna som presenterades på hemsidan vad Katrin Zytomierskas bok "Dags att bli smal - LCHF på mitt sätt". Denna Katrin har bloggat i flera år och jag har läst bloggen några gånger och hon har väckt starka känslor hos många inklusive mig. Oavsett vad så är boken verkligen bra och Katrins åsikter och funderingar kring kosten är tänkvärda och i och med detta så skapade hon ett intresse för LCHF.
De senaste tre veckorna har inte direkt varit tunga som vissa verkar tycka, men jag har alltid haft en speciell inställning till mat. Jag äter främst för att det är ett måste, inte som vissa andra som verkar leva för att äta. Jag har alltid ogillat exempelvis ris, men älskar mycket som innehåller lite kolhydrater. Jag har sedan slutet på gymnasiet trott att jag reagerat på laktos alt. mjölkprotein och visst har det hjälpt min mage när jag ätit laktosfritt och mindre mjölkprodukter, men nu sedan jag slutat med mängder med kolhydrater, ja nu äter jag mjölkprodukter utan problem! Min mage har alltid spökat, men nu fungerar den klockrent.
Så länge som jag kan minnas så har jag även haft rödflammiga överarmar, men efter sisådär andra veckan med LCHF kost så började detta också försvinna. Jag har alltid trott det berott på torr hy, men det måste vara ex mjöl eller dyl som varit boven! Tyvärr är den allmänna uppfattningen fortfarande att LCHF främst är en diet för viktnedgång, men det är knappast anledningen till att jag ändrat kostvanor. Visst, alla vill oftast gå ner ett par kilo, men det känns som oviktigt i sammanganget, utan jag hoppades på att andra kostvanor skulle förändra mitt sätt att tänka och förbättra min psykiska välmående. Kan säga att LCHF är bättre än vilka antidepressiva i världen.
Ångrar inte en sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar